Tomburk...
Som en glasburk, ni vet en sådan där härlig ge-bort-gåva fylld med omsorgsfullt hemkokad sylt. Men i min burk finns inga spår av sötma, inga spår överhuvudtaget. En känsla av att famla i mörker, utan att ens ha stjärnornas ljussken att navigera efter. En känsla av att sakna mening, av att sakna vilja. Att se sandkorna förflytta sig i timglaset, se hur tiden rinner ut, oförmögen att göra något åt det. Oförmögen att ens orka bry sig.
En burk fylld med vakuum.