Till min ögonsten
Jag vill dela natten med dig: möta mörkret och tillsammans med dig föras till drömmarnas näste. Jag vill ha dig nära: vill känna din närvaro som ger mig trygghet när maran knappar in och kommer allt närmare. Jag vill känna din tunga andhämtning och din mjuka päls mot min kind. Jag saknar dig Tusse. Det gör jag verkligen.
Tusse blev en del av vår familj i mars 2006 och har från första stund varit väldigt betydelsefull för mig. Trots att jag var lite rädd för henne inledningsvis och knappt vågade röra henne, av rädsla för att göra den lilla krabaten illa, så älskade jag henne.
Jag minns hennes ångestfyllda jamande de första nätterna då vi lät henne sova i köket. Hon skulle ju inte få sova i någons säng, utan ha en egen säng i köket var tanken. Men så blev det inte. Om minnet inte sviker mig så var det redan andra natten som mamma och jag inte klarade av hennes ynkanden, utan gläntade på dörren. Efter det hade jag en sovkamrat.
Samma kväll lyckades Tusse, trots sin ringa storlek, masa sig uppför trappan och upp i min säng. Den natten sov hon inte bara tätt intill mig, utan på mig. Jag tror att ljudet av mina hjärtslag påminde om närheten som karakteriserat hennes liv med sin mamma och sina syskon och således gjorde henne trygg. Även om nattsömnen inte blev den ultimata till följd av den begränsade rörelsemöjligheten så var det mysigt. Det var det verkligen. Jag kände mig betydelsefull i att kunna skapa trygghet åt någon annan.
Kanske att det är till följd av den här första natten tillsammans som hon än idag gärna väljer att dela natten med mig. Kanske känner hon sig trygg när vi tillsammans – ensamma är vi otrygga, men tillsammans är tryggheten fullkomlig. Det är sann symbios.
De senaste nätterna har min ögonsten dock tvingats söka sig till andra sängkamrater, vilket jag inte tror att hon har så mycket emot. Hon sover mer än gärna hos mamma och pappa, så jag är inte på något sätt den enda som hon väljer att dela natten med. Hon har nog funnit sin inre trygghet nu, hon vågar möta natten i trygg förvissning om att den inte kommer att skada henne. Hon vet att det alltid finns någon som kan stilla hennes oro om magen kurrar eller behovet av att gå ut blir för stort. Hon vet att vi finns där för henne – alltid.
Så Tusse trots att jag inte är i din omedelbara närvaro så finns jag här för dig, distansen mellan oss kommer aldrig att kunna konkurrera med den kärlek som jag hyser till dig. Aldrig någonsin. Och även om vi inte är varandra nära och känner varandras närvaro så kanske vi kan dela natten ändå – i drömmarnas värld kan vi återförenas i ett tryggt tillstånd där lyckan och kärleken är det enda som betyder något.
God natt älskade Tusse, vi ses snart!