Mitt i blåsvädret...
Regn som fick mig att likna en dränkt katt i svart klädnad, sicksackandes mellan vattenpölarna. Blåst som titt som tätt tog i med sådan styrka att jag vände ryggen till för att inte bli helt duschad. Kanske inte det ultimata promenadvädret med andra ord. Eller så var det just det som det var.
Ankor som hoppade i plurret och bildade karavan med mamma och pappa anka i täten, tätt följda av små, söta duntussar. Små ulliga får som "bääandes" lunkar runt på jakt efter det allra frodigaste gräset. Kaniner som, precis som barn som leker kull, hade vild jakt efter varandra (även om syftet var av annan karaktär). Koltrastar som med sin vackra sång enträget lockade efter sin själsfrände.
Så trots att huvudsyftet med promenaden - att bli av med huvudvärken inte infriades och att jag därtill blev både blöt och utblåst, så var det - tro det eller ej, ganska behagligt.