Dagens hjälteinsats...

Vid tjugo över fyra gav jag upp, lämnade min varma - men inte fullt så vilsamma plats och mötte fåglarnas ljuvliga morgonsång. Om det inte vore för den lilla svart-vite skulle jag nog ha ägnat ytterligare några timmar åt behagfulla drömmar. Men så blev det alltså inte. Istället gjorde jag Tusse sällskap, då hon spankulerade runt i trädgården på jakt efter det allra grönaste gräset att börja knapra på. Om det inte skulle ha regnat, så skulle det ha varit riktigt härligt. Nu får adjektivet behagligt räcka för att beskriva dagens gryning.

Så till dagens goda gärning - på liv och död. Än en gång hade Tusse en framträdande roll, då det var hon som var boven i dramat. Plötsligt kom hon rusandes i hög fart och sladdade in framför altanen med en stackars gulsparv i munnen. Konstigt nog så lät hon mig ta den och märkligt nog var den inte nämnvärt skadad, men oerhört chockad, vilket inte är undra på - där kan man verkligen tala om nära-döden-upplevelse. Att ha den lilla kraken i handen gav mig en känsla av maktlöshet, att vilja hjälpa men inte kunna. I det läget insåg jag verkligen poängen i talesättet: "Bättre en fågel i handen än tio i skogen", att känna dess pulserande hjärtslag och se dess praktfullhet var en mäktig upplevelse. Å andra sidan skulle jag hellre vända på talesättet, då jag inget hellre ville än att den lilla sparven skulle breda ut sina gulspräckliga vingar och återerövra friheten.
Efter en tids rekreation, på tryggt avstånd från katter, människor och andra faror återvände livsgnistan till min nyfunne vän. Min önskan slog in - den flög, flög mot nya vidder redo att återta sin plats i livets kretslopp.


På tal om något helt annat så har jag sett världens coolaste polis idag, eller vad tycks?!
Jag fick till och med en kram av lagens långa arm, inte illa...




Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback