Okej eller bra...?
Harmoni. Balans. Att vara nöjd med tillvaron. Känslan är tilltalande och välkomnande. Livet känns spännande och fullt av möjligheter där nyfikenhet och optimism är ledstjärnor. Men kanske att det kan bli ännu bättre, kanske att det du just nu upplever bara är försmak på vad du skulle kunna få uppleva. Känslan av att vara nöjd kanske hindrar dig från att nå ditt optimala välbefinnande. Har du någonsin funderat på om den tillvaro som du ser som din vardag skulle kunna förbättras? Har du tänkt tanken att de grå molnen i periferin skulle kunna skingras? Kanske att du har förlikat dig med uppfattningen att det är så här ditt liv ser ut och att du också kan uppleva tillfredsställelse utifrån dessa premisser. Men hur skulle det vara om premisserna såg annorlunda ut?
Att försöka se på sitt liv med nya glasögon är sannerligen ingen lätt uppgift. Vi tenderar alltid att jämföra dagsläget med hur det är när det är som sämst. Frågan är om den jämförelsen får oss att luta oss tillbaka när det mindre bra vänds till att vara okej. Att ha det okej kanske översätts till att ha det bra även om det i själva verket skulle finnas möjlighet för att ha det ännu bättre. Ibland kanske kampen eller uppoffringen som det skulle innebära för att få det ännu bättre får oss att nöja oss med en okej-känsla. Eller har jag fel?
Att lyssna...
...på vindens sus eller vågornas skvalpande mot stenarna. Att se hur fåglarna svävar och kanske för ett ögonblick få en förnimmelse av hur det skulle kännas att kunna flyga. Att känna konturerna av småstenarna och kvistarna som är en del av stigen du går på och förundras över hur väldämpade dina Asics-skor är. Att känna doften av nyklippt gräs och grillkol som vittnar som att grillsäsongen än en gång är här. Detta är att stanna upp, att använda sinnena för att ta in omgivningen och att för en stund bara vara här och nu. Hur känns det?
Jag tror, att många precis som jag, tenderar att fokusera på görandet istället för på varandet. Det kan handla om att gå den invanda promenaden men att vara någon helt annanstans i tankarna - kanske är det en situation på jobbet som upptar dina tankar, kanske är det tankar på vad du ska laga för mat eller vad du ska se på tv, kanske är det helgplaneringen som är i fokus. Koltrastens sång, den ljumma vinden som smeker din kind och svanungarnas första simtur går du miste om. Det som händer här och nu anar du bara i periferin, om ens det. Eller har jag fel?
Din kropp - sandslott eller lyxvilla?
Vilken metafor du vill använda har mindre betydelse men för enkelhetens skull använder vi oss av ett tegelhus med träpanel. Kroppen är som bekant uppbyggd av byggstenar - vatten, kolhydrater, protein, fett, vitaminer och mineraler för att namnge dem. Alla dessa komponenter är avgörande för att kroppen ska fungera och dessa måste vi också se till att tillföra för att inte hamna i ett katabolt, nedbrytande tillstånd. Ett tillstånd där kroppen inte får tillräckligt med material för att kunna sköta de processer som ständigt pågår inom oss. Ett tillstånd där depåer töms och muskler bryts ner istället för tvärtom. Energiobalans.
Vi är vad vi äter och måste också fylla på med byggstenar som vi mår väl av. Om vi illustrerar det med tegelhuset så kan teglet liknas vid protein - stommen som ska vara stabil och ge en stadig grund. Bristande intag av protein resulterar i att cellförnyelsen avstannar och att muskelmassan bryts ner. Gamla, trasiga tegelstenar kan därmed inte bytas ut. Fogmassan som håller tegelstenarna samman kan liknas vid vatten, ett ämne som i kroppen bland annat ansvarar för att trycket i och utanför cellerna hålls på rätt nivå. Vatten är en viktig komponent i cellernas uppbyggande av proteiner, på samma sätt som att fogmassan är viktig för att kunna fästa tegelstenarna på varandra. Värme-, el- och vattenledningar kan liknas vid fett som är det ämne i kroppen som omger nervtrådarna och därigenom bidrar till att hjärnans signaler når dit de ska. Husets yta, tegelstrukturen och träpanelen kan jämföras med vår hud. För att ytan ska må bra krävs bland annat mineraler och vitaminer. Brist på detta kan resultera i glåmig hy eller som i vårt exempel flagande husfärg. Slutligen vill jag illustrera kroppens behov av kolhydrater. Vårt tegelhus värms upp via en pelletsbrännare. Pellets är således något som behövs dagligen - att du eldade igår har ju knappast någon betydelse idag. Dessutom går det ju inte att återuppelda pellets. På samma sätt behöver kroppen kolhydrater. Kolhydrater är kroppens främsta bränslekälla och då kroppen endast kan lagra en ytterst liten andel behöver vi fylla på med detta flera gånger varje dag.
Därmed är det för mig ofattbart att vissa av dagens dieter handlar om att minimera eller helt utesluta intaget av kolhydrater. Konsekvensen av detta är att förringa kroppen på dess viktigaste bränsletillgång, vilket kan resultera i att förbränningen minskar - och i värsta fall avstannar helt. Kroppen tvingas gå på sparlåga och ges inte förutsättningar att fungera optimalt. Detta kan illustreras med att ha en lyxvilla men låta den bli till ett sandslott genom att tillåta nedbrytning och förfall istället för att bygga upp och vårda. Det finns möjlighet att påverka utgången, frågan är bara vilket alternativ du väljer: väljer du att ta hand om dig själv på ett sätt som ger dig förutsättningar att nå dit du vill eller låter du något annat styra dig? Oavsett vad ditt svar är, så vill jag att du funderar på vad det är som viktigt i ditt liv - och hur du på bästa sätt ska kunna ta del av detta. Valet är ditt.
Förändring...
...vad innebär det egentligen?
För mig handlar det om att bryta mönster, att implementera nya vanor och att våga kasta sig ut i det okända för att kunna vidga sina vyer. Att våga testa en annan väg än den som du vandrar dag efter dag. Att skapa en ny stig och få ta sig fram genom såväl snårig terräng som mustsugande gyttja. Att stå ut även om det är obekvämt och tar emot.
Att genomföra en Ironman är en baggis i jämförelse med detta, åtminstone för mig. Där handlar det om att prestera något utöver det vanliga under en bestämd tid. I min nuvarande utmaning handlar det om att ha sin gamla trygga stig precis framför ögonen, men att tvingas gå i motsatt riktning och vända det välbekanta ryggen. Insikten om att den gamla stigen inte tar mig dit jag vill är det som driver mig när lockelsen om att vända tillbaka kommer. Längtan efter frihet är det som får mig att fortsätta trots att gyttjan suger energi ur mina vadmuskler och snåren river sönder min hud. Hur jobbigt och tufft det än må vara så finns det inget alternativ. Det finns bara en väg och den enda som kan få mina fötter att ta den riktningen är jag. Och så länge jag kan stå på mina ben finns det inget som kan stoppa mig - hinder är till för att överbryggas. Svårigheter kan vändas till möjligheter om du väljer att ha den utgångspunkten - och det har gjort. Och det kan inget ändra på.