felinity

För dig som redan tränar eller är nyfiken på att börja träna så kan jag varmt rekommendera SVT:s serie "Svett & etikett" med Kalle Zackari Wahlström. Det är en serie som både lyfter fram charmen i olika träningsformer men också baksidan med att låta det gå till överdrift. Eller vad sägs om att banta ner sig tolv kilo, spraya sig pepparkaksbrun och stå på scen och spänna musklerna? Det är precis vad Kalle tvingas utstå då han ställer upp i Luciapokalen i klassen Classic bodybuilding. Kalle antar utmaningarna med glimten i ögat men går samtidigt in helhjärtat för att lyckas.

Kalles ord precis innan han ska entra scenen i Luciapokalen är:

- Det här är inte sunt. Det är inte bra för kroppen att  hålla på så här och svälta sig själv. Det är inte vettigt att hålla på och äta massa piller och inte dricka vatten för att se "musklig" ut.

Orden är klockrena och bekräftar exakt det jag som tittare tänker. Kalle rekommenderar inte någon att äta kokt torsk och broccoli ur en plastburk sju gånger om dagen, istället belyser han vikten av att äta så att du blir glad och mår bra.

Kalle belyser vikten av att finna en balans och poängterar att träningen inte ska eliminera andra delar ur ditt liv. Träningen bör ses som en bonus, något som ska få dig att må bättre men inte för den skull omvända hela din vardag.

– Jag vill visa folk att träning kan vara nånting kul. Att det inte är nåt läskigt och skamfylllt som man gör två gånger i veckan för att man måste. Att kroppen älskar att få röra på sig och att träning tillhör alla, även folk som tycker om att dricka öl, säger Kalle Zackari Wahlström.

Så har du en stund över är det värt att ägna en stund åt Kalle, du kommer garanterat att få dra på smilbanden. 

 

Jag saknar ditt välkomnande trippande; hur du med din vaggande gång uppfordrande proklamerar att du minsann tvingats vara ensam hela dagen. Hur du likt ett plåster följer vartenda steg jag tar och hur du flertalet gånger nästan lägger krokben för mig. Jag saknar vår dialog då du förklarar hur många ensamma minuter du tillbringat i vaket tillstånd. Tur att ditt sömnmönster inte är tvärtom - för att döma av dina gäspningar och hur du sträcker på dig när du kommer till ytterdörren för att möta mig har jag dragit slutsatsen att din vakna tid är ganska begränsad då du är ensam.

Du är ett charmtroll med alla dina egenheter och ditt eviga pratande. Jag saknar dina förstående ögon, din sammetslena päls och din dammvippa till svans (som du för övrigt har svårt att tygla). Jag saknar till och med ditt nitiska slickande av mitt hår - att tvätta håret är nog överskattat ur dina ögon. Det enda som jag inte saknar men som ändå är en markant skillnad är ditt nattliv. Ditt ständiga krafsande – på dörrar, på fönster, på speglar, på väggar... Ett ljud som numera är mer frekvent förekommande än väckarklockan. Ett beteende som vi på alla sätt försökt vänja dig av med – förgäves. Det är nog trots allt så att man inte kan bestämma över en katt. Och kanske att det också är charmen med denna fyrbenta varelse – att den alltid går sin egen väg och lyssnar till sin egen röst. Hur som helst så är saknaden påtaglig och jag ser verkligen fram emot bör återförening. Fram tills dess ska jag försöka njuta av ostörd nattsömn och avsaknaden av hårtussar...