Livsfokus...
Många tenderar nog precis som jag att ha fokus riktat framåt. På det som ska ske och det som ska göras. På måsten och outtalade förväntningar som vi inrutar vår vardag efter. Saker som kan ge oss en klump i magen av obehag, men också saker som kan ge oss ett pirr av förväntan. Ibland är fokus lagt på framtiden och morgondagen, trots att morgondagen är ett helt oskrivet blad som vi kanske inte ens får inrymma i vår livssaga.
Att se framåt är naturligt men du får för den skull inte missa att uppleva nuet. Känna hur inandningen får lungorna att utvidgas, höra fåglarnas kvitter, känna solens värmande smekning av kinden och känslan som övermannar dig då du omfamnas av någon som du tycker om. Att för en stund verkligen uppleva det liv som du en gång föddes till. Att för ett ögonblick bara vara.
Att vara i nuet är ett livsuppdrag, kanske att det också är vårt viktigaste uppdrag. För tiden som är här och nu är faktiskt den enda vi kan räkna med utan att bygga logiska - men för den skull inte vattentäta hypoteser.