Att åka cykel...
...eller att cykla är stor skillnad. Jag som trodde att jag sysslade med det sistnämnda har fått mig en tankeställare efter de senaste cykelrundorna. Som cyklist möts man som bekant av vädrets makter i allra högsta grad, så ock på dessa cykelturer. Den ena var rejält blåsig, vilket innebar såväl medvind, sidvind, motvind och inte att förglömma fartvind. Tidigare har mitt humör pendlat i takt med vindriktningen, nåja så illa har det kanske inte varit, men snudd på. Jag har nog tenderat att lägga fokus på ett fenomen som jag inte rår på, ödslat energi på något som jag inte kan påverka.
Häromdagen kom jag på mig själv med att istället se vinden som en del av upplevelsen, att verkligen njuta av fartupplevelsen som medvinden bidrog till men också våga anta den utmaning som stark motvind bjuder upp till. Istället för att utnyttja medrull och bygga fart utifrån "gratis-skjutsen" lät jag benen jobba på ett nytt sätt. Jag tryckte på mer än vad jag brukar och lät benmusklerna få visa vad de går för. Istället för att dra på mig mjölksyra resulterade det i bättre kraftutveckling och i sin tur bättre farthållning. En härlig upplevelse. Uppförsbackar kunde således bestigas med en helt ny smidighet. Plötsligt insåg jag att det är så här cykling ska vara - det ska kännas att det är benen som driver rörelsen framåt istället för vinden eller backens lutning. Det ska kännas som om du och cykeln är en integrerad enhet som tillsammans tar er framåt - inte som att du är ute och åker cykel. Skillnaden är enorm, tro mig.
Livsfokus...
Många tenderar nog precis som jag att ha fokus riktat framåt. På det som ska ske och det som ska göras. På måsten och outtalade förväntningar som vi inrutar vår vardag efter. Saker som kan ge oss en klump i magen av obehag, men också saker som kan ge oss ett pirr av förväntan. Ibland är fokus lagt på framtiden och morgondagen, trots att morgondagen är ett helt oskrivet blad som vi kanske inte ens får inrymma i vår livssaga.
Att se framåt är naturligt men du får för den skull inte missa att uppleva nuet. Känna hur inandningen får lungorna att utvidgas, höra fåglarnas kvitter, känna solens värmande smekning av kinden och känslan som övermannar dig då du omfamnas av någon som du tycker om. Att för en stund verkligen uppleva det liv som du en gång föddes till. Att för ett ögonblick bara vara.
Att vara i nuet är ett livsuppdrag, kanske att det också är vårt viktigaste uppdrag. För tiden som är här och nu är faktiskt den enda vi kan räkna med utan att bygga logiska - men för den skull inte vattentäta hypoteser.
Livsfokus...
Många tenderar nog precis som jag att ha fokus riktat framåt. På det som ska ske och det som ska göras. På måsten och outtalade förväntningar som vi inrutar vår vardag efter. Saker som kan ge oss en klump i magen av obehag, men också saker som kan ge oss ett pirr av förväntan. Ibland är fokus lagt på framtiden och morgondagen, trots att morgondagen är ett helt oskrivet blad som vi kanske inte ens får inrymma i vår livssaga.
Att se framåt är naturligt men du får för den skull inte missa att uppleva nuet. Känna hur inandningen får lungorna att utvidgas, höra fåglarnas kvitter, känna solens värmande smekning av kinden och känslan som övermannar dig då du omfamnas av någon som du tycker om. Att för en stund verkligen uppleva det liv som du en gång föddes till. Att för ett ögonblick bara vara.
Att vara i nuet är ett livsuppdrag, kanske att det också är vårt viktigaste uppdrag. För tiden som är här och nu är faktiskt den enda vi kan räkna med utan att bygga logiska - men för den skull inte vattentäta hypoteser.