Saknad till tusen...

Ett steg framåt och tre tillbaka, det är så det känns nu. Just som livets torn börjar stabilisera sig kommer en stark vind från ingenstans och raserar det. Orättvist. Det är så det känns just nu. Varför kan vi inte för en gång skull få leva ett tag med den där genuina lyckan vilande på axeln? 
 
Vila i frid Zelda, vi kommer alltid att älska dig ♥
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback