Smärtsam insikt...
Vi talar om att gå vidare, att se framåt och fokusera på ljusglimtarna som kan anas i periferin. Vi talar om att tiden läker alla sår, vilket för övrigt är en klyscha utan substans. Vi talar om att tomrummet så småningom ska kännas mindre påtagligt.
Men tro mig, vad vi än säger så har vi fel. Våra ord är bara en glorifierad förhoppning som vi hoppas kunna landa i då marken rämnar. En förhoppning om att slippa falla handlöst. En förhoppning helt utan verklighetsanknytning.