Kameleontklädd...
Likt en kameleont möter jag varje ny dag. Beredd att göra det förväntade för att passa in, att underkuva mina känslor för att motsvara omgivningens förväntningar. För att motsvara mina förväntningar. Mitt löfte om att visa uppskattning och tacksamhet över det som jag har och de som jag älskar. Över att leva.
Men även kameleonter misslyckas ibland med att anpassa sig till livets mönster. Ibland brister förmågan och sårbarheten blottas. Varje dag dras kameleontskepnaden på, för att omsorgsfullt vikas ihop då mörkret infaller. Redo att förskonas med det som dövas i ljusets närvaro. Med en molande känsla i bröstet och med kudden blöt av tårar möter jag natten. Inte ens den mest fulländade kameleonten kan manifestera sig mot känslan. Mot saknad står vi alla ensamma.