Smärtsamt beslut...
Att besluta. Att tvingas välja mellan det ena eller andra. Eller att tvingas acceptera faktum och inte ens ha ett val. Jag skulle vilja klassifiera mitt svåra beslut till den sista kategorin. Ett val jag tvingades göra som inte grundade sig på entydig vilja, eller ens acceptabel sådan. Nej då, ett beslut som vilade på realism, förstånd och kanske även lite omtanke. Svårt att fatta, även om det så här i efterhand känns som det enda rätta.
Att spoilera den dröm som varit min ständiga följeslagare sedan jag öppnade mina brungröna var inte smärtfritt. Inte alls. Om det inte vore för min svartvita lenhåriga miniliger så hade smärtan varit svårare att utstå. Det är ett som är säkert.
Mina tankar är hos dig...
Du är den som gör varje dag unik. Med din livsenergi och uppfinningsrikedom gör du även den gråaste dagen till ett spännande äventyr. Du är likt en rolig film, någon som med en aldrig sinande energi sprider glädje, gång på gång. I ditt sällskap är det aldrig tråkigt, livets gåtor blir till levande äventyr och tillsammans kan vi, för en stund, filosofera bort verkligheten. Du är den som alltid finns där, redo att ge mitt liv mening.
Jag älskar dig, syster. Glöm aldrig det.
Vårkänslor...
Att vakna och mötas av gryningsljus istället för ett konstant mörker.
Att cykla och höra grusets knastrande istället för snöns knarrande.
Att lyssna och höra fåglarnas kvittrande istället för vinandet av kylande snöflingor.
Att känna solens värmande strålar istället för ishavsvindens smärtsamma smekning.
Att drömma - drömma om våren.