Tvivel...
Tvivel. Känslan av att inte vara på rätt väg, av att ha stått vid ett vägskäl och drömskt tittat åt ena hållet, men ignorerat impulsen. Ignorerat den genuina känslan med tron om att förnuftets navigering är den rätta. En tro som snart övertygat mig om att intellektets väg är den rätta. Och kanske är det så. Ändå tvivlar jag. Tvivlar på att den valda vägen kommer att kunna ge mig det jag drömmer om, kommer att ge mig stimulans nog att vilja fortsätta. Vilja söka livets brokiga guldkorn som kantar dess snirklande grusgata. Guldkorn som jag blint kommer att passera i jakt på dess meningsfullhet. En meningsfullhet, vars existens jag är oviss om. Tvivel.