Såpbubbledröm

Mitt motto har alltid varit att sikta mot stjärnorna. Kanske att jag då åtminstone når månen. Siktar jag för högt? Är min dröm likt jakten på den egna skuggan? Är min strävan liktydig med väntan på den sjunde pricken på tärningen? Har jag lyckats vagga in mig själv i en falsk tro på att jag kan bestiga berg? Att jag har kapacitet att lyckas – om jag så väl bestämmer mig för det? Kanske överskattar jag mig själv.

Kanske kommer min dröm att upplösas likt såpbubblor som möter luftens partiklar. Kanske kommer det som jag tagit för möjligt visa sig vara ett paradigm av samma kaliber som att kunna höra vindens sus på månen. Men jag ska ta chansen, jag ska kasta mig ut i det okända. Febrilt kämpa för att hålla mig flytande och nitiskt sträva efter att hålla min dröm levande.

 

 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback