Dansande gitarr i färskt minne...
Tiden tickar på. Jag kollade på lite gamla bilder och hittade Laleh i arkivet. Tänk att det snart är två år sen jag och övriga tjejer sjöng "Live tomorrow" med henne på Pampas. Å andra sidan känns det som att det var ganska länge sedan, men så är det väl med minnen som inte lyckats skapa några djupare inneboende, emotionella komponenter.
Minnet av Pet Shop Boys konsert 2007 är betydligt starkare. Att stå i ösregnet, mitt i natten och njuta av deras synthmusik var magiskt. Den livslevande, dansande gitarren som shakade loss ordentligt alldeles intill mig, gav dessutom magin en glädjesprudlande gloria som nästan fått mig att glömma det kylande regnet. Därmed finns det väl trots allt en poäng i uttrycket: "man minns det man vill minnas". Eller har jag fel?