Vajande fanor...


Blågula fanor som vajar i den behagligt svalkande vinden. Fanor som står för blå himmel och gula sädesfält, även om betydelsen för de allra flesta är en helt annan. För mig så är dagens vajande flaggorna en metafor för den kärlek som jag hyser till min lilla favorit, som fyller 20 år idag.

För att sammanfatta min dag väljer jag följande ord: kittlande känsla, jordgubbe, gröna fingrar. En kittlande känsla som faktiskt påminner lite om det där hisnande suget i magen som Balders 70-gradiga backe ger upphov till. Samma känsla, om än inte lika intensiv, upplevde jag när jag gled runt i gulblå postbil (dagen till ära) på en vägsträcka som får mig att fantisera om att jag är rallydrottningen, Tina Thörner. En stor, djupt röd och smakrik jordgubbe. En gåva från farbrorn som sålde jordgubbar utanför ICA Maxi. Jag hann knappt slå mig ner på bänken i väntan på tömningstid, innan han var framme med bäret som smakade ljuvligt. En gåva som betydde mer än han någonsin kunnat ana. Så är jag tillbaka i Kalmar för ett ögonblick, där mina tankar är hos mina växter som jag vårdat med varm hand, kanske med inbillning om att de kommer att tacka mig med det allra renaste syre. Över sommaren får de klara sig utan min omsorg. Men om killen som jag överlämnade dem till har lika gröna fingrar som sitt tilltalande yttre, kan jag vara helt lugn.

Igår kväll gjorde jag för övrigt saker enbart för min egen skull, eller vad sägs om skönlir på det ostämda pianot, akrobatik på vår grönskande gräsmatta och lite bolltrolleri med min så högt aktade VM-boll från 2006? Snacka om att hitta barnet inom sig igen.

70-gradersbacke,


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback