Gallimatias á la me...
Ibland inbillar jag mig att det är bättre att ha inställningen att du inte vet något. Då riskerar du aldrig att gå miste om sådant som du kanske annars bara hade ryckt på axlarna åt, i tron om att ”det där känner jag redan till”. Och om du nu vet något, är det inte säkert att din version ligger närmare verkligheten än din kompis. För att få kännedom om sådant som du inte har upplevt eller sett med egna ögon måste du förlita dig på andras intryck. Frågan är om det verkligen finns en allmänriktig verklighet. En sanning som vi alla så febrilt inbillar oss att vi är förtrogna med. För visst var det väl Neil Armstrong som den 21 juli 1969 tog människans första steg på månen med orden: "That's one small step for (a) man, one giant leap for mankind. Enligt uppgift ska kollegan Edwin ”Buzz” Aldrin ha stått vid Armstrongs sida nitton minuter senare. Nitton minuter. Skillnaden mellan att stå i rampljuset, få en krater uppkallad efter sig och bli förevigad i människors minnen. Slumpen. Många gånger är det, det som allt handlar om. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Att satsa på krona istället för klave. Samtidigt handlar livet om att våga. Våga säga ”ja” istället för ”nej”. Våga ta chanser som dyker upp istället för att tveka och se möjligheten försvinna, likt fotspår som översköljs av havsvågorna. Jag vill inte på något sätt påstå att livet är lätt. Inte på långa vägar. Det finns lika många sätt att leva sitt liv på som det finns sandkorn i Sahara. Det enda jag vill konstatera är att det inte finns något sätt som är bättre eller mer riktigt än ett annat, så länge det inte sker på andra varelsers bekostnad. Att leva handlar om att våga följa sin egen livskompass, sin egen vilja och känsla för vad som är värdefullt i livet.
Kommentarer
Postat av: Anonym
du skriver så fint emma min vän. jättefint och så så sant!