En speciell känsla...

En känsla inombords som skär genom varje andetag. En känsla som bygger en osynlig vägg. En känsla som har betydelse.

Likt sandkornen i timglaset har tiden runnit iväg och jag inser först nu betydelsen av att inte ha dig här. Betydelsen av att inte känna den närhet som, likt en gloria, omger dig och invaggar mig i en kärleksfull bubbla. Betydelsen av att inte få möta din blick, som kan få mig att känna mig sådär berusande lycklig. Betydelsen av att inte ens få höra din röst när jag säger ditt namn. Saknad. En känsla som jag ibland, likt en ballong, skulle vilja sticka hål på och tömma på livsnödvändigt syre. En känsla som kan göra mig vimmelkantig och som jag till och med kan avsky. Samtidigt är det en känsla som betyder mer än allt annat.

En känsla som, likt en vagga, kan lugna mitt skenande blodomlopp. En känsla som trots dess begränsade förmåga, utgör en trygghet. En känsla som jag älskar.



Kommentarer

Postat av: Malin

Vad kul att du kommit igång med bloggandet igen :) Ord är ju en av dina många specialiteter. Det ska bli kul att ses ikväll igen, eller när du kommer :)

Kan åka och möta dig då om du vill! Vi hörs och ses sen. Saknar dig.



Kramar <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback