Novembergrubbel...
Ännu en dag har övergått till kväll och det kompakta, novembergrå mörkret vaggar in mig i en stillsam lunk. I takt med att dagsljuset ger efter, försvinner också min energi. Kanske är det en vanlig reaktion för årstiden, något som vi alla drabbas av, mer eller mindre.
Hur som helst så är det som det är - och om drygt tre månader så går vi åter mot ljusare tider. Det gäller att tänka positivt. Kanske är optimism en drivkraft lika viktig som syre. Kanske är det positivt tänkande som gör att vi, dag efter dag, fullgör våra uppgifter - i hopp om att det för något gott med sig. Eller kanske är optimism bara en substans, något som vi alla vill ta del av, men som kanske egentligen inte är mer än en fix idé. En illusion och ett utopiskt tillstånd som vi själva hittat på.
Oavsett vilket så kommer jag alltid att sträva efter att sprida optimism, för även om det egentlig mening inte finns - så kan vi tillsammans skapa det genom att tro att det finns. I vissa avseenden så tror jag faktiskt att vi kan skapa vår egen verklighet. Så i en maktkamp med påståendet - att determinism skulle råda och att den fria viljan är en illusion, får inte den sistnämnda teorin höra mina hejarop i boxningsringen. Vem som går vinnande ur striden lär vi, emellertid, aldrig få veta säkert.