Galaxflax - eller inte...
Nya tag, nya funderingar och nya mål.
Så borde det vara - och till viss del är det så även för mig.
Det är det där sistnämnda, det om mål, som har en tendens att sätta käppar i mitt livshjul. För vad vill jag? Vad är mitt livsmål? Jag låter tystnaden svara.
Nåja, så djup behöver jag kanske inte vara, men jag vill ändå komma till insikt om vad vill jag göra med mitt liv. Vad vill jag sysselsätta mig med? Det är för närvarande det som är min primära grubblarfråga. Samma fråga som kompisböckerna, som cirkulerade på lågstadiet i hopp om att samla en genuin skara människor att sedermera kalla just kömpisar, benämnde som "vad vill du bli?".
Då hade jag nog faktiskt ett svar på denna fråga, men med tidens gång då jag blev mer medveten - med det inte sagt att jag blev klokare, men när jag blev förtrogen med begrepp som realism upplöstes plötsligt mina drömmar, likt såpbubblor som möter den hårda, svarta asfalten.
Kanske att det, trots allt, var lika bra - annars kanske jag skulle befinna mig ljusår härifrån, svävandes bland galaxer och svarta hål. Fast det kanske inte skulle vara så dumt ändå, utsikten skulle nog vara magnifik, saknaden, däremot, skulle vara ofantlig.
Ni ser, allt har både en fram- och baksida.
Det blir till att grubbla vidare, stimulera hjärnan och "think outside the box" som vissa lärare så frenetiskt försökte inpränta hos oss elever. Jag gillar det här fria tänkandet, för även om jag inte hittar det där hägrande målet, så kanske jag lyckas hitta meningsfulla sidospår. Och kanske att dessa sidospår är just det som livet handlar om - att chansa och se vart det bär.
Eller har jag fel?
Love and peace.