Förändring...
...vad innebär det egentligen?
För mig handlar det om att bryta mönster, att implementera nya vanor och att våga kasta sig ut i det okända för att kunna vidga sina vyer. Att våga testa en annan väg än den som du vandrar dag efter dag. Att skapa en ny stig och få ta sig fram genom såväl snårig terräng som mustsugande gyttja. Att stå ut även om det är obekvämt och tar emot.
Att genomföra en Ironman är en baggis i jämförelse med detta, åtminstone för mig. Där handlar det om att prestera något utöver det vanliga under en bestämd tid. I min nuvarande utmaning handlar det om att ha sin gamla trygga stig precis framför ögonen, men att tvingas gå i motsatt riktning och vända det välbekanta ryggen. Insikten om att den gamla stigen inte tar mig dit jag vill är det som driver mig när lockelsen om att vända tillbaka kommer. Längtan efter frihet är det som får mig att fortsätta trots att gyttjan suger energi ur mina vadmuskler och snåren river sönder min hud. Hur jobbigt och tufft det än må vara så finns det inget alternativ. Det finns bara en väg och den enda som kan få mina fötter att ta den riktningen är jag. Och så länge jag kan stå på mina ben finns det inget som kan stoppa mig - hinder är till för att överbryggas. Svårigheter kan vändas till möjligheter om du väljer att ha den utgångspunkten - och det har gjort. Och det kan inget ändra på.