Hysteri eller nöje?

Kom i form till sommaren” är ett vanligt uttalande som förväntas sporra oss till att börja motionera. Åtminstone antar jag att det är det som är syftet även om jag inte är helt övertygad.

Idag är träning lite av en trend. Det finns en uppsjö av träningsformer där kroppen utmanas till att nå nya nivåer. Att träna är ett sätt att öka sin fysiska kapacitet, ett sätt att hitta balansen i kroppen och kanske också ett sätt att koppla av. Jag upplever själv att ett svettigt spinningpass kan komma som en skänk från ovan då det är en frizon från vardagens måsten. För ett ögonblick är det bara jag och cykeln - en harmoni där musklerna får jobba medan hjärnan får lite andrum.

Träning har ett mervärde tack vare dess sociala aspekt. I träningslokalen är alla välkomna och där är vi ”du” med varandra. Det är en plats där nya kontakter etableras och där det råder en viss gemenskap tack vare träningsviljan. Viljan att träna är det som förenar oss. Under dessa omständigheter är träning den lustfyllda, kravfyllda frizon som jag tror att vi alla mår bra av att vara en del av. Problemet är när träningen kopplas samman med krav. Krav om att gå ner i vikt, krav om att prestera bättre, krav om att träna trots att kroppen säger nej. Krav som kan få en negativ inverkan på vår hälsa.

I vissa fall kan det nog vara bra med ett konkret mål med sin träning. Det kan handla om att vilja gå ner – eller upp i vikt, att öka sin muskelmassa, att förbättra sin kondition, att bli bättre på att slappna av eller att orka mer i vardagen. Med konkreta mål blir träningen mer motiverad och kanske rent av roligare. Problemet är om kraven är för höga - om kraven blir en press som gör att träningsglädjen försvinner. Kanske att jakten efter målet blir en press istället för en utmaning. Att du redan planerar kommande träningspass, då du istället borde fokusera på nedvarvning och vara nöjd med det som du just presterat.

Att gilla att träna är inget fel, det är snarare något positivt som ska uppmuntras men ibland upplever jag att dagens syn på träning är smått hysterisk. Tidigare tränade man några gånger i veckan och fann det fullt tillräckligt. Idag är det många som titulerar sig så kallade elitmotionärer med sikte på att genomföra en svensk klassiker, springa Stockholm maraton, göra en Ironman... För många räcker det inte längre att träna för att det är kul, även om det fortfarande är huvudsyftet med alla träningstimmar. För många handlar det dessutom om att prestera något.

Så länge det handlar om att få ett kvitto på det hårda arbetet i träningskläderna och en vilja att uppnå ett mål ser jag inte detta som ett problem. Problemet är om den spännande - och kanske lite skrämmande uppgiften ses som en press istället för en utmaning. Om glädjen att träna överskuggas av krav på att prestera. Det handlar om att hitta en balans där utmaningen banar väg för rörelseglädjen – där viljan att lyckas är en positiv drivkraft som ger dig positiv energi. Slutligen vill jag uppmana dig till att ställa dig frågan: ”Vad är syftet med din träning och varför tränar jag som jag gör?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback