Att vara sjuksköterska idag

Som nyexaminerad sjuksköterska såg jag fram emot att börja arbeta. Såg fram emot att få bedriva sjukvård i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, allt i enlighet med Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för en legitimerad sjuksköterska. Emellertid kom verkligheten snabbt ifatt mig och jag började tvivla på mitt yrkesval. Och jag är uppenbarligen inte den enda. Enligt en artikel publicerad av Vårdförbundet har var tionde nyexaminerad sjuksköterska dagliga tankar på att byta yrke under det första året. Dagliga tankar. Efter fem år har siffran sjunkit betydligt, däremot har antalet sjuksköterskor med utbrändhetssymtom ökat från 20 till 30 procent.

Varför ser det ut så här? Vad är det som får oss sjuksköterskor att må som vi gör?
Jag tror att det dels handlar om personliga egenskaper, dels om arbetsvillkoren. Många sjuksköterskor har nog precis som jag en vilja att öka patienternas välmående, en vilja så stark att den ofta tenderar att gå före det egna välmåendet. Att ge patienterna det som de så väl förtjänar till varje pris. Det kan handla om att hämta ett glas nyponsoppa och ett halvt smörgåsrån med en ostskiva på till en patient som lider av aptitlöshet. Aptitlöshet, där varje försök till näringsintag är att betrakta som något som till varje pris bör uppmärksammas - en observation som är lika viktig som de kontinuerliga läkemedelsdoserna. I detta fall är det inte svårmotiverat att prioritera patienten framför att själv ta sig en klunk vatten och försöka mota bort den annalkande vätskebristen. Det kan handla om en klapp på axeln – att finnas där och verkligen ta sig tid att höra och se vad patienten uttrycker. Att finnas där när tomheten och ensamheten är övermäktig att utstå och då närvaron av en annan människa är det enda som kan lindra. Inte kan jag då börja fundera på hur jag ska hinna få in mitt måltidsuppehåll nu när min kalkylerade tidsplan precis spruckit och jag har Ulrikas tårfyllda ögon framför mig.

Det finns inga marginaler för oss sjuksköterskor. Vi måste ständigt effektivisera vårt arbete och förbättra och utveckla vårt arbetssätt för att kunna följa de senaste direktiven. Kraven på oss sjuksköterskor är höga – patientantalet ökar ständigt, likaså patienternas förväntningar på vården. En ekvation som är svår att få ihop.

Att lönen inte alls står i proportion till det ansvar vi som sjuksköterskor har gör inte det hela bättre. Tänk dig själv att komma till jobbet en lördagkväll med ansvar för åtta patienter (patientantalet kunde ha varit betydligt fler). En av patienter, Olle, har levercirros. På grund av försämrad leverfunktion har Olle vätska i buken som tappas ut via ett dränage. Dränaget ska öppnas klockan åtta och vara öppet tills tre liter tappats ut. Patient nummer två, Svea, har akut leukemi och är oerhört infektionskänslig. Vid tecken på infektion såsom frossa, feber eller avvikande vitalparametrar såsom puls, blodtryck, andningsfrekvens eller syremättnad i blodet ska jouren kontaktas. Därtill ska blod-, urin-, nasofarynx- och svalgodling tas omgående. Patient nummer tre är Ulla. Ulla är multisjuk med hjärtsvikt, diabetes och stroke i anamnesen. Stroken medförde att hela hennes högersida blev förlamad, vilket i sin tur medför att hon behöver hjälp med allt: toalettbesök, vändningar i sängen, på- och avklädning, matning och den basala hygienen. Göran, den fjärde patienten, har ådragit sig en höftfraktur och väntar på operation. Dusch med så kallade descutansvampar och renbäddning står på kvällsschemat. Dropp är ordinerat och en förebyggande antibiotikakur. Blodprover inklusive blodgruppering och bas-test ska tas så att det finns om det skulle bli aktuellt med blodtransfusion. Greta, damen på sal fem, har glaukom och är så gott som blind. Till följd av en urininfektion är hon även mer förvirrad och ängslig och ringer ideligen på klockan för tillsyn. Patient sex, Eva, är tvåbarnsmamma och kom till avdelningen med symtom såsom buksmärta, viktnedgång, gula ögonvitor och tilltagande trötthet. Utredningen pågår men ännu är inte diagnosen fastställd. Oron är stor och det märks att Eva håller både tankar och känslor tillbaka. Som sjuksköterska skulle jag vilja ha tid att bara sitta ner och finnas där för henne och på så sätt ge henne möjlighet att berätta om tankarna och oron som upptar all hennes vakna tid. Jag skulle vilja kunna avlasta och ge henne tröst. På sal sju ligger Erik, prostatacancern är långt framskriden och behovet av smärtlindring är stort till följd av att skelettet är genomsatt av metastaser. Att den återstående levnadstiden är begränsad är det ingen tvekan om men hur länge Erik ska kunna stå emot cancern är det ingen som kan svara på. I nuläget är målet att finna en läkemedelsdos som minskar smärtan utan att Erik ska bli alltför påverkad av biverkningar. Målet är att Erik, i enlighet med sin egen önskan, ska få komma hem väl smärtlindrad och få avsluta sina dagar i stugan vid havet. Den åttonde patienten Jelena talar ingen svenska och får intravenös antibiotikabehandling mot lunginflammation. Hennes undrande blick då jag försöker förklara vad jag ska göra medför att jag som sjuksköterska känner mig oförmögen i min vilja att involvera henne i den vård som ska göra henne frisk.

Åtta patienter – åtta livsöden att försöka förstå och beakta. Vem bör prioriteras först och vem kan vänta? Prioriteringar jag som sjuksköterska ständigt brottas med utan entydiga direktiv. Känslan av att inte räcka till är lika vanligt förekommande som ökenvandrarens längtan efter vatten. Ska det vara så här? Är det verkligen ett vårdsystem vi kan vara stolta över? Är det denna prioriteringslista vi vill hamna på? Om inte bör förändring ske snarast. I takt med att patientantalet ökar borde vi måna om våra sjuksköterskor – visa dem uppskattning, hållbara arbetsvillkor och åtminstone ge dem lön för mödan. För varje dag som passerar utan åtgärder kommer fler sjuksköterskor att bli offer för sin vilja att göra gott. En uppoffring som förr eller senare omvänder deras roll från att vårda till att bli vårdad. Så ser den krassa verkligheten faktiskt ut.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback