Otillräcklighet...
Jag fick se dig le, kanske var det ett leende av förtroende och i hopp om att snart kunna få återvända hem. Jag fick se dig kippa efter andan, se ångesten som avtecknade sig i dina blåa ögon som svar på dina cellers febrila kämpande efter syre. Jag fick se dig blöda, fick se hur stillsamt blod kan rinna och hur rött det kan vara trots brist på hemoglobin. Jag fick andas i takt med dig och för en stund låta våra andetag vara det enda som räknades.
Jag fick hålla din hand och badda din panna.
Men det räckte inte.