Ny vision...
Plugg, plugg, plugg... --> Runt 2019 legitimerad
Jobb, jobb, jobb... --> Arbetsnarkoman
1/12 till 28-29/2 år 20xx --> Livsnjutare
Kanske siktar jag för högt.
Kanske är min vision en naiv och glorifierad verklighetsskildring.
Men med siktet mot stjärnorna kanske jag åtminstone når månen.
Jag väntar på ett tecken...
Samtidigt räds jag den smärta som svaret kan innebära.
Vill fortsätta drömma om våra sammanflätade fingrar.
Vill inte behöva uppleva hur jag, likt en torrt löv, trampas sönder under dina skosulor.
Vill inte sluta hoppas...
Ord i repeat...
Ljudet av Johan Bergs slutord ebbar ut för att slutligen lämna plats åt tystnaden.
Orden hänger dock kvar i luften, eller kanske är det bara min hjärna som får mig att höra dem om och om igen. Som vill lura mig att tro att ordmantrat ska få dig att förstå. Som ska få dig att inse - "Jag tänker på dig".
Smärtsam kombination...
Smärtan får mina ögon att tåras.
Salta kristaller rinner längs mina kinder och skapar brännande ränder. Ränder som bevisar den smärta som genomstrålar mig, likt radiologiska vågor. Smärta som väcker min inneboende känsla av ensamhet till ofantliga nivåer. Ensam. Ledsen.
En kombination som smärtar, men också en kombination som medför att det är dags att ta nya tag. Dags att samla känslokaskaden i livets ryggsäck och gå vidare. Men just nu önskar jag att jag hade en trygg famn att krypa in i, om än så bara för ett ögonblick.
Det går att känna sig helt ensam, i en sådan här situation. Jag lovar.
Nytt kapitel...
Det är dags att sluta lasta sig själv för naturens gång.
Dags att sluta ge mig skulden för det som smärtar,
men som jag är okapabel att ändra.
Dags att acceptera och gå vidare.
Om och om...
Om du hade vetat vilken smärta dina ord skulle skapa inom mig är jag övertygad om att du aldrig skulle ha tillåtit dem övergå från tankar till ord. Om.
Om du vetat vilken förmåga du har att få mig att vackla och kastas in i en värld av tårar och ångest är jag övertygad om att du istället skulle ha tagit mig i din famn. Om.
Å andra sidan ger du mig möjlighet att upptäcka nya perspektiv och lära mig lite mer om mig själv - du ger mig möjlighet att utvecklas och i ännu högre grad uppskatta det som är betydelsefullast för mig, men som jag ibland tar för givet. Så tack!